Kvarnen

I alla mindre åar och bäckar fanns många vattendrivna anordningar. Det som var i särklass vanligast var kvarnen. I Täljeån fanns omkring 10 skvaltkvarnar i drift samtidigt i början av 1800 talet. Skvaltkvarnen delades ofta av ett par bönder, och man kunde mala några veckor på våren, och ibland någon vecka på hösten. Man räknar med att man kunde mala ca 1 tunna säd/dygn i en skvaltkvarn

Själva kvarnhuset var inte stort, ca 3x3 meter. Ibland placerades kvarnen över bäcken. Kvarnen på bilden finns i Juån vid Rotnäset, ca 5 km söder om Östavall

Foto: Agneta Nilsson Rotnäset

   

Säden hälldes i bingen. Med en liten lucka reglerades mängden, ner till kvarnstenarna. Det färdiga mjölet hamnade brevid stenarna och fick sopas ner i mjöllådan. Det var noga att reglera vattenmängden till kvarnhjulet. Stenarna fick inte snurra för fort, för då klumpade sej mjölet. Stenarnas räfflor fick man  hugga om ibland

Foto: Agneta Nilsson Rotnäset

 

   
I början av 1800 talet började man bygga tullmjölkvarnar. Dit fick bönderna lämna sin säd och få den mald mot en avgift. Dessa kvarnar kunde mala större delen av året, och bönderna kunde nu mala sin säd när det passade bäst. Näsets första tullkvarn uppfördes i början av 1840 talet och skattlades 1842. Nuvarande kvarn uppfördes 1860. Den byggdes av Olof Jonsson och Erik Nilsson från Ramsjö socken                Foto: n`Lasse på Nyänget
Foto:n`Lasse på Nyänget Bilden visar intaget till vattenhjulet.

Kvarnens siste mjölnare, Kurt Mikaelsson mal till 1972. Då går kvarnen sönder, och det lönar sej inte att reparera. Bönderna har nu återgått till "husbehovsmalning" med egna eldrivna kvarnar