Fisket

Fiske har i alla tider varit en viktig födogren. För det mesta fiskade man med fasta redskap, dvs. man byggde fångstanordningar i sjöar och åar. Ofta var det då frågan om s.k. "vrakfiske" d.v.s. man fångade fisk som leker eller just har lekt och var på väg nedströms i vattendraget.
Fasta fångstanordningar fanns bl.a. i Täljeån, Getterån och Ljungan.
Dessa fångstanordningar blev ofta skadade av höga vattenflöden och islossningar, och krävde därför ett omfattande underhåll.
 Man fiskade efter ett "rullande" schema där man bestämde i bystämman när var och en fick fiska. Det hände ofta att man ägde dessa fångstanordningar tillsammans med andra byar.
Bönderna på Näset hade före 1501 ett fiske i Ångeforsen. Man bytte då bort det mot halva fisket i "Torringsån" (Getterån). Detta fiske var beläget ca 200 m nedströms Torringsdammen på Borgsjöbyns mark och det var då Näsets och Sillres- bönder som skulle fiska där. Fisket var ett s.k. "kronofiske" d.v.s. kronan ägde fisket men det arrenderades ut och bönderna fick årligen betala 1 lispund smör i skatt för det. Det som enligt handlingarna fångades i detta fiske var ål. I samband med detta byte, som verifierades av Lagmanstinget i Torp år 1501, intygar två gamla män från Åse i Torp att fisket i Torringen av urminnes hävd tillhört "Näsman och Sillreman". Detta dokument har sedan hjälp Näsbönderna genom åren i olika rättsliga processer för att hävda sin rätt till fiske i Torringen.

I mitten av 1700 talet började olika intressenter att processa om rätten till fiske i Torringen. Ofta var det ägaren till Jämtkrogen och byarna väster om Torringen som ville ha rätt till fiske i sjön. Processen pågick i många år, med varierande resultat för dom olika intressenterna. Processandet har alltid gällt vem som har fiskerätt och var. Sjön delas ungefär på mitten av gränsen mellan Medelpad och Jämtland (Norge) och det har ofta varit en av tvistefrågorna om Näset har fiskerätt i Jämtlandsdelen av sjön. Det fanns till och med ett tillfälle när Näsets företrädare hävdade att länsgränsen låg på fel ställe. Den skulle enligt företrädaren gå väster om sjön.
 Den senaste och förhoppningsvis sista rättsprocessen avgjordes så sent som 1984 i Högsta domstolen

Fångstmetoder

I äldre tider fiskade med någon form av fasta redskap. Nät, not och ryssjor användes troligen i Torringen. Någon form av vintermete kan också tidigt ha förekommit. Enligt en sägen var det en dalkarl vid namn Black Hans den förste som använde blänke vid vintermete i Torringen. Man såg hur han fick extra mycket fisk, och dom övriga fiskarna började att ta efter. Detta skulle ha skett under 1800 talets senare del
Här kan du läsa en avskrift av dokumentet om Torringen från 1501

Karta över Torringen

Fisket i modern tid

Fiskevård har bedrivits i Torringen under en lång tid. Redan 1844 omtalas att Näsborna inplanterar sik i Torringen. Denna sik hämtas i näverkontar i Hemsjön på Jämtsidan och bars över Torringsmon till Torringen. 1913 görs första försöket att plantera in Näktenröding. Den kom från en odling i Magdbyn.
Den 11 november 1932 bildas Tälje - Näsets fiskevårdområde och det innefattade då Tälje och Näsets byars fiskevatten och Jämtlandsdelen av Torringen. Röding, öring och sik har sedan dess inplanterats i föreningens vatten med jämna mellanrum.

Numera bedrivs fiskevården som biotopvård, med många stora projekt på gång i många av föreningens vatten. Bl.a. utrotades gäddan i en del vatten 1998-2000 och till dessa flyttas nu öring från Täljeån och dess biflöden varje år i hopp om att denna öring så småningom kommer att bilda nya populationer där.

I Torringen försöker vi med olika metoder att kartlägga och undersöka rödingens lekplatser för att ge dom bästa förutsättningar till självreproduktion.

 

Källor: Borgsjöbygden (diverse årgångar), Tälje- Näsets fvof 25 års krönika 1957, Ivan Johnsson "Torringen och Jämtgaveln" Valfrid Larsson "Utredning om rätten till fiske i Torringen"